Krister och jag träffades första gången 1972 på Sunderby Folkhögskolas Konstlinle utanför Luleå. Vi fann varandra i någon slag norrländsk lågmäld vänlighet men också kring en ironisk, krass humor kring tllvarons besvärligheter.
Vi ”bodde” i skolans keramikverkstad, dygnet runt, första halvåret även om fortsättningen ledde oss till olika konstnärliga uttryck.
Båda har vi ett förflutet i Lapplands inland och ett tidigt intresse för politik, kulturella samrören och människans koppling till det samhälle vi skapar.
Det samiska kommer tydligt fram i Kristers skulpturer vilket också blev mer och mer tydligt ju mer han uttryckte sig som skulptör.
I Staffans verk är det något som dyker upp bland andra osannolika samband i verkens berättelser.
Är man född i Lapplands inland och har en släkt som bott där länge finns alltid samiska kopplingar. både genetiskt och socialt.
Genom vårt intresse för politik och människans förhållande till det omgivande samhället och naturen är det ett självklart ämne att beröra i arbetet. Vid våra möten hälsade vi alltid varandra med orden ”Burist burist” ( Hej hej).
Utställningen I Tjörnedala konsthall är en fortsättning på ett utställningssamarbete som började för ett antal år sedan med en stor utställning i Silvermuseet i Arjeplog.
Krister gick nyligen bort., vilket gör att föritsättningarna för utställningen helt har ändrats och den blir av .

Staffan Westerlund